måndag 20 november 2017

Premiär!

I nitton år har vi haft barn som har föredragit hobbyn som konstskola, scouter och läsning, och vi har alltså framgångsrikt lyckats undvika att tillbringa veckoslut (och semesterveckor) på olika turneringar. Men i höstas började vår minsting med fotboll, och älskar det. Och i går var det dags för den första turneringen. Så varsågoda, en historisk bild ovan - barnets far i en fotbollshall klockan 8.00 på söndag morgon. 

 
När matcherna väl började var det faktiskt ganska roligt. Massor av småflickor som spelade - matcherna började varje halvtimme, tre matcher samtidigt. Det är ju inte så allvarligt ännu i den ålderna, ingen verkade ta varken vinster eller förluster så allvarligt, och det var roligt att se hur de här små typerna skakade hand med motståndarna före och efter matchen och uppmuntrade sina lagkamrater medan de spelade. Åttaåringen stortrivdes. Vi föräldrar höll däremot på att frysa ihjäl. Jag hade nog varnats om att hallarna är ganska svala, men jag hade inte förstått hur kalla. Jag hade tröja, dunjacka och grova skor på, men det räckte inte. Om detta blir en vana måste jag skaffa dunbyxor också.

Veckoslutets andra viktiga händelse för åttaåringen - hon fick en enhörningströja, som hon har bott i sedan dess.

I går kväll kom också alla systrar hem. Sjutton- och trettonåringen hade varit i Österbotten på Kulturkarnevalen, nittonåringen på scoutförläggning. Nittonåringen var bara hemma en sväng och åt, sedan flyttade hon till sin nya bostad! Fast hon övernattar hos oss nästa gång på tisdag, sa hon, så vi får vänja oss långsamt. 

lördag 11 november 2017

Lande-lördag

Hälsningar från lande! Äntligen blev det ett "ledigt" veckoslut, då vi kunde fara till lande och stänga det för vintern. Jag tror det blev minst sex veckors paus, inte helt planerat, så det var med spänning vi kikade in i kök och kylskåp. I kylen var allt nästan ok, bara en pizzadeg som hade sett sina bästa dagar, och i köket hade en ensam mus hittat en mjölpåse men annars inte gjort någon skada. På utetuppen, däremot, har någon levt rövare med wc-pappret och gnagat en rulle i småbitar, som var spridda runt hela tuppen. Mystiskt, där har vi nu aldrig haft möss förut.

I dag har vi tagit upp båten (bättre sent än aldrig). Det gick som en dans med nya fyrhjulsdrivna bilen och efter många års övning. Om man kan tapetsera ett rum och ta upp båten på tu man hand utan att någondera höjer rösten en enda gång, då ska man kanske fortsätta vara gifta, kommenterade maken. 

Så hann åttaåringen och jag ännu gå ett snabbt skogsvarv. Det skymde redan och blev nästan litet för spännande, när en havsörn anföll ett gäng andra fåglar i närheten (såvitt vi kunde bedöma). Alla fåglar var ganska högljudda, och de ovana ljuden i en skog i skymningen var faktiskt litet skrämmande. Nu har vi ätit middag och ska snart gå i bastu. Regnet smattrar mot rutan och det har redan varit mörkt i ett par timmar, så efter bastun misstänker jag att man bara kommar att lägga sig i sängen och läsa - en halvtimme innan alla somnar.     

fredag 10 november 2017

Dagens 8-åringscitat

Gammal bild från 2011, som ju var en synnerligen snörik vinter.
- Mamma, jag har slutat bry mig om årstiderna. Jag tänker "Jaha, nu är det sommar, men det blir nog ändå inte så somrigt". Och så tänker jag "Jaha, det är vinter, men det blir nog ändå inte så vintrigt".

Finska klimatet under de senaste åren i ett nötskal.

För övrigt har vi det mysigt (och är alltså hemma, 50 % av oss förkylda, ännu i dag)    

torsdag 9 november 2017

Litet bättre

Just som jag hade hunnit skriva om den massiva novembertröttheten så gick den kanske litet (tillfälligt?) över. I går kväll var jag tvungen att leta reda på några viktiga papper, som jag hade sett senast för flera år sedan - jag var faktiskt inte ens säker på att allt som jag behövde fanns. Jag var övertygad om att jag skulle vara tvungen att gå in i skrubben under vår trappa, ta ut alla kartonger och leta i dem. Jag hade redan skjutit upp projektet i många dagar, men i går tog jag mig i kragen och satte igång.

Och så hittade jag ALLA papper, samlade i en plastficka, på det första stället där jag letade! På trettio sekunder! Jag blev så glad och paff att jag av bara farten städade och dammsög tamburen, fixade tvätten och tvättade minstingens hår. 

Resten var och målade i nittonåringens studiebostad - hon ska flytta hemifrån (vem godkände det beslutet???) när den är uppfräschad. Sedan kom de hem, och hade köpt lyx-kvällsmål på hemvägen, och så åt vi alla kvällsbit tillsammans under livliga diskussioner.

Och i dag vaknade minstingen och var genomförkyld. Maken var hemma med henne på förmiddagen, och vid lunch bytte vi skift. Jag kom hem och han for till jobbet. 

onsdag 8 november 2017

Novembertrött

Har ni märkt att det har blivit aningen mörkt på kvällarna?

Är det bara jag, eller är det normalt att vara fullständigt oförmögen att göra någonting på vardagskvällarna just nu? Man kommer hem från jobbet, lagar mat, äter, lägger sig i soffan och så känns känns det mycket motigt att stiga upp igen. Man samlar alla krafter och hänger upp en tvätt eller kör minstingen till en hobby, och så ropar soffan på en igen. Och på sommarhalvåret hinner man ju med vad som helst efter sju på kvällen!

Jag hoppas (och tror) att det här är någon inledande novemberchock, som snart går över. Till dess är det kanske tillåtet att bara gilla läget och tillbringa möjligast mycket tid hemma i soffhörnet, klädd i mjukisbyxor och yllesockor. Lyckligtvis har vi några osedda avsnitt av Designated Survivor sparade. 

torsdag 2 november 2017

Pussar

- Mamma, ger du bara godnattpussar åt mig?, frågade åttaåringen häromkvällen.

Jaa, tänkte jag, det ser ju inte bättre ut. Sedan gick jag upp och godnattpussade tonåringarna. De blev litet förvånade.

tisdag 31 oktober 2017

Tillbaka i vardagen

Det blev ett ganska abrupt byte av omgivning och omständigheter. Planet från Malaga avgick vid 22-tiden på kvällen i stjärnklar värme. Fyra timmar senare landade vi i ett Stockholm med minusgrader. Eftersom det bara var några timmar tills båten mot Åbo skulle avgå hade jag inte bokat något hotellrum för natten - men så visade det sig ju vara just natten då tiden byttes till vintertid, så vi fick oss en timme extra på Arlanda, till allas stora glädje. 

Natten gick ändå rätt snabbt och smärtfritt, och så fort vi kom ombord på båten åt vi varsin smörgås och gick och lade oss. När vi vaknade några timmar senare blåste full storm (25 m/s, tydligen). Rätt spännande och kallt att stå på däck! Lyckligtvis har ingen av oss värre anlag för sjösjuka. De båda minsta och jag fick jobba litet för att få i oss lunchen - men sedan mådde man ju bättre. Och efter Mariehamn slutade det gunga.

Hem kom vi sent på kvällen, till en överlycklig hund. Och fast man var så lagom pigg på att lämna sommarvärmen, havet och ljuset för november (snart) i Norden är det ju nog skönt att komma hem också.