Statistik på promenaderna

En av mina målsättningar för den lediga januari var att promenera en timme per dag, medan det är ljust. Det har gått mycket bra, faktiskt, och känns hälsosamt och skönt. Jag får frisk luft, dagsljus och motion, hunden får stimulans och motion. Vi har promenerat längs de flesta gatorna i staden och har nu koll på vad som byggs var, vilka hundar man ska akta sig för (har faktiskt stött på ett par som har försökt bitas) och vilka pensionärer som gärna vill hälsa på hunden och prata en stund (med mig eller hunden).

För att göra promenaderna ännu litet mer spännande har jag laddat ner en app, som efter varje gång ritar upp rutten och rapporterar hur långt, snabbt och länge jag har promenerat. Det är förvånansvärt intressant - och motiverande. Man vill helst inte gå kortare promenader än vanligt, fast ingen annan än jag skulle veta om det. För att inte bli besatt (och ifrån mig om jag sedan skulle råka glömma telefonen hemma) mäter jag bara de långa vardagspromenaderna - inte till exempel helgpromenaderna eller kvällspromenaderna. På de tre veckor som ha gått sedan skolan började har jag tydligen promenerat 75 kilometer, på ungefär 15 timmar. Inte illa alls.

Ovanlig fredag

I går, när tonåringarna hade kommit hem från skolan, åkte vi efter åttaåringen från ett kalas och in till stan. Maken hade sina gamla jobbkompisar hemma hos oss på bastukväll, så vi hittade på annat program. Först åt vi hamburgare på Friends & Brgrs (mycket gott) och sedan var vi på bio. Vi såg The Greatest Showman, och den var faktiskt mycket bra. Det är ju aningen utmanande att välja en film som passar åttaåringar, tonåringar och mammor, men den här gången lyckades det bra. Och så ovanligt ( främst för mig) och lyxigt att se film på bio, med lösgodispåsen i högsta hugg.

Efter filmen vandrade vi genom stan till mina föräldrars etta, åt kvällsbit och sov. Fyra personer i en etta sover hur bra som helst, som synes - sjuttonåringen gjorde sig en koja under matbordet. Och åttaåringen som "nästan aldrig får sova i dubbelsäng med mamma" fick göra det i natt.

Trevlig fredag, minsann. Kanske vi ska gå en sväng på stan i dag också, innan vi styr hemåt igen. Men först frukost!

Vinter!

Äntligen blev det minusgrader och snö! Åttaåringen, som ju som känt representerar den sportiga falangen i vår familj, har haft skrinning i skolan och efter det varje dag velat skrinna också på kvällen. I går passade det äntligen och hon skrann ytterligare en timme med en kompis (medan jag var och köpte en grön tråd, vilket man inte får tag på i vår lilla stad, så jag ska kunna sy upp sjuttonåringens gammeldansklänning).

Och hemmamamman pysslar vidare. I dag tänkte jag frosta av frysen - det är "bara" -12 ute, men de lovar plusgrader tills i morgon och för resten av veckan, så det gäller väl att passa på. Otroligt nog börjar vi nu ha ordning i precis alla skåp, och det har nog inte hänt sedan vi fick barn (alltså för cirka 20 år sedan). Det känns konstigt att ha sådan koll - nu vet jag till exempel hur mycket ris vi har hemma, och att alla kläder i minstingens garderob faktiskt är i rätt storlek, och vad vi har för presenter i presentskåpet. Det är faktiskt ganska angenämt, men ovant. (Fun fact om människopsyket (mitt): När jag jobbade skämdes jag ibland för att det var så stökigt här hemma, när barnen tog hem kompisar. Nu är jag litet besvärad för att det är så ordnat och finns hembakt bröd och så - det känns som om jag vill förklara att jag faktiskt snart ska börja jobba igen :))

I dag ska jag för övrigt till nya jobbet och diskutera allt praktiskt inför starten nästa vecka. Det blir skoj! 

Dagens siffror

Antal sjuka barn hemma: 1

Antal barn som gick till skolan och sedan till en kompis: 2

Antal.snöskottningar: 2 (hittills)

Antal hundpromenadminuter: kanske 75 (hittills)

Antal städade skåp: 1 (men det var ganska krävande)

Antal bröd bakade: 2 (med nötter)

Antal butiksbesök: 1 (för att köpa grön curry, som sedan inte fanns, så jag fick revidera middagsplanen)

Antal minuter vid en skärm: Många (men ändå kanske inte fler än utomhusminuterna?)

Inte så spännande - men så trevligt!

Och det tycks faktiskt gå att publicera bilder via Blogger-appen, bara man tar dem medan man bloggar - tack för tipset, Lotta! Men varför går det inte mera med bilder från telefonens minne? Uppdaterar de inte appen längre???

Januariresan 2018

Hur jag än försöker får jag det inte att fungera med bilder i bloggen just nu! Nu försökte jag till och med med en lånad pc, men nej. Så tydligen får jag bara vänta tills jag får min nya jobbdator och där ställa in allt så det fungerar. Mycket frustrerande.

Men i London hade vi det toppenbra. Hotellet var så bra beläget, så vi promenerade till nästan alla ställen. Och åttaåringen har så uppenbart blivit stor - nu orkar hon precis lika mycket som vi andra. Går lika långt (och det var långt!), vakar lika länge, äter trots att maten är främmande, håller sig bredvid mig utan att sticka på egna äventyr, gnäller inte (så länge allt är intressant...) och beter sig på alla sätt som en exemplarisk reskamrat.

Vi gick i butiker, tillbringade lördag förmiddag på Portobello Road, kollade in mumierna på British Museum (åtttaåringen och jag), gick på hipstermarknad (maken och tonåringarna), såg Thriller Live-musikalen, drack öl på pubar (alla myndiga), gick tiotals kilometer per dag, sov korta nätter och åt faktiskt mycket gott vid varje måltid. En traditionell och alldeles utmärkt storstadshelg.

Resans roligaste åttaåringskommentar (appropå uteliggarna) var "Mamma, jag vet en sak som är ännu farligare än alkohol och kvarg." Förvirringen var total, tills jag insåg att hon menade alkohol och knark.

London!

Godmorgon från London! I går, efter skola och jobb och skjutsande av hund till hundhotellet, tog vi kvällsplanet till London. Det har ju redan blivit tradition för oss med en januariresa till London, och den här gången följde hela familjen med - och en annan familj, så vi är totalt elva personer. Alla har ju sina egna intressen, och det är annars också svårt att koordinera ett så stort sällskap, så vi kommer nog att göra mycket på olika håll och ses ibland. Men det är ju jättetrevligt att äta tillsammans!

Flygbiljetterna var synnerligen förmånliga, men boende i London är ju aldrig det... Det verkar dock som om vi har hittat ett ganska bra, centralt beläget B&B. Familjerummet, som jag delar med maken och största och minsta dottern, har två dubbelsängar, fyra-fem meter takhöjd, enorma fönster, balkong och utsikt över British Museum. Och plankgolv! Mellandöttrarnas rum på vindsvåningen är mera traditionellt med heltäckningmatta och kraftigt lutande golv. Vi kom fram niotiden på kvällen och gick sedan ännu (fast åttaåringen tänkte svimma av trötthet) till en pub i kvarteret bredvid på öl, cokis och snacks som kvällsbit. Så trevligt med pubarna! 

I dag tänkte vi gå i butiker här i centrum. Förhoppningen är att det inte ska vara såå mycket folk nu en vardagsförmiddag. Och i kväll blir det musikal. Men först English breakfast, bara mitt ressällskap vaknar.

Den andra familjen har för övrigt valt att hyra en centralt belägen lägenhet. Det blir intressant att jämföra våra två alternativ när vi ses.

Tekniska problem

Bloggen har drabbats av tekniska problem... Jag lyckas inte publicera något på den efter att ha bytt telefon och gett tillbaka min gamla jobbdator - om jag försöker via iPaden bedömer den tydligen mig som opålitlig och blockar inloggningsförsöken, och om jag försöker via telefonen säger den helt enkelt "publicering misslyckades", utan att förklara sig närmare. Nu provar jag utan bild via telefonen, om det skulle lyckas.

Vardagen har börjat igen, och det är rätt skönt. Åttaåringen hann längta efter skolan, de andra kanske inte fullt så mycket, men månne inte regelbundna vanor gör alla gott. Och jag - jag är i den otroligt lyxiga situationen att jag har hela januari ledigt, innan det nya jobbet börjar den första februari. Så jag pysslar här hemma, städar skåp och bakar bröd och tar långpromenader med hunden och läser och stickar. Oerhört avkopplande. I dag började fjortonåringen (som hade sen skolmorgon) och jag dagen med morgonkaffe på café. I går satte jag mig inte i bilen överhuvudtaget och använde inte en cent - båda två ganska ovanligt i det vanliga förorts/arbetandestrorfamiljsmammalivet.

Nu dagspromenad med hunden, hej hopp!